Så var vi tillbaka i Japan, landet med de små toaletterna och stora risfälten.
Man vet att man är framme när
- Knäna är strax under öronen när man sitter på dass.
- Toapapper är synonymt med silkespapper.
- Människor försöker bre smör med pinnar.
Det kändes betydligt kortare att resa den här gången. Vips så var man över sibirien och vips så var man framme. På vägen dit var personalen vänlig och informerade att tack vare svin-influensan måste alla lämna en hälsodeklaration. Om man bedömdes som sjuk(?) var det bara att tacka för den fina karantänen de gav en.
Det hade kanske inte känns som ett stort problem om inte vår resa börjat i Malmö med orden:
”Du ser pigg ut”
”Jag är sjuk”
Men med lite kreativ ifyllning av formulären och febernedsättande kommer man tydligen undan det mesta.
Vi har fotat en hel del redan, från våra fina nudlar vi åt som lunch efter att 3 x Kalderstam var nära att äta upp varandra, till naturen på väg mot Osaka, där vi sitter nu. Med ett internet som kännts som hemma runt 1998. Skärmsläckaren gick igång innan wordpress var nere.
Jag glömde skriva det värsta av allt, det var nära att det inte blev något bloggande :O
Som vissa vet är min uppsättning lite spezial och jag hade därmed installerat ett program där jag kunde mappa om höger command till alt. Det stora felet nu var att jag hade glömt att starta om datorn hemma, där jag hade kunnat laga sånt här utan hjärnblödningar. Hur som helst var command alltid nertryckt, vet ni hur svårt det är att skriva när command är nertryckt? Vet ni hur svårt det är att avinstallera grejer som kräver lösenord när man inte kan skriva något?
Det gick att skriva gemener i spotlight, tyvärr har jag ju versaler i mitt lösenord också …
Men, via copy-paste och BBEdit kunde jag markera vad som skulle vara versaler och sen copy-pastea tillbaka i spotlight, markera allt och sen copy-pastea mitt lösenord till rätt ställe.
Datorn var på väg ut från Shinkansen mer än en gång.
