Förbannelsen är bruten.

Idag var dagen D, eller kanske dagen utan N. Det blev varken nudlar till frukost, lunch eller kvällsmat. Vad det däremot blev till lunch var Kobe-biff.

Det var precis så gott som man kunde förvänta sig, kocken stekte det direkt vid bordet, man fick lite olika såser, salt, peppar, senap ( som man ska blanda i soyan tydligen ). Magiskt. Och ”dyrt”. Hela middagen kostade 3700 yen, där ingick sallad, soppa, kött ( 100g ) och efterrätt med kaffe. För er som missade hur mycket kött man fick så var det alltså 100g, 1hg, 0.1kg. Salladen lär inte vara det dyra i den middagen, inte soppan heller. Jag vet att det är felräknat och lite missvisande att säga att kilopriset är 37 000 yen, men det kan inte vara så långt ifrån. 37 000 är ca 2800kr. Dyr kossa. Sa jag att den var god? Sa jag att den smälte i munnen? Inget lämnades heller, han hackade ner fettkanterna och knaperstekte dem som bacon. Det blandades sen ner med lite groddar.

Världens godaste fett.

Kocken var ett Backyard Babies fan och har dessutom sett dem live på Stockholm Syndrome, vilket tydligen är en klubb i Osaka. Det kommer ett idolfoto på honom senare när jag letat upp fotot – som inte ligger på min kamera eftersom jag glömt det där att batterier måste laddas.

Vi hittade såklart på annat under dagen också, men det bleknar mer eller mindre i jämnförelse med biffen. Det blir så trist när man kommer hem til Sverige och man bara kan få tag på trist kött. Fulköttet man köper i deras matbutiker här är hundra gånger godare än ryggbiffen vi köper i delikatessen. Skandal.

Än så länge har vi sett 6 tjocka i Osaka, det är 6 mer än vi sett i Tokyo. Men de skiljer sig en del från Tokyo här, de tränger sig i tunnelbanan t.ex., högst o-japanskt och lite besvärande.

För övrigt kommer det en vakt joggandes om man trycker på larmknappen på toaletterna. Inga namn vem som tryckte på den, men det var inte jag och inte Åsa.