I Tokyo har vi ett internet som faktiskt fungerar hela tiden. Det är inte lika snabbt som det i Osaka ( när det ville fungera ) men det fungerar iaf hela tiden.
Som titeln antyder är vi numera i Tokyo har har varit sen i söndags. Som sig bör när man är i Japan har vi ätit yakuniku för i runda slängar 26 000yen (2100kr). Visserligen för oss alla fyra men det är nog Magnus och Jonas som stått för det mesta av köttet. De andra har ju ätit ris och grejer. Varför äter man ris när det finns kött? Nygrillat dessutom.
Vår mathorisont har ovilligt vidgats och man känner sig onekligen lite smutsig, fastän man duschat flera gånger sen dess. Det var första dagen i Tokyo och vi var alla hungriga och griniga. Dumma som vi var tog vi första bästa hak, som säkert var skitbra om man kan tyda alla krumelurer de kallar skrivspråk. Men, för att hjälpa alla dumma vitingar har de bilder på maten, vilket vanligtvis är mycket bra. Åsa och jag tog samma mat, det såg ut som stekta grönsaker och kött, typ biff-chop-soy. MEN! Redan när Åsa tog första tuggan på köttet såg man att något var fel, dels för att hon såg ut som hon precis hittade en snigel i maten, dels för hon vägrade svara på om det var gott.
”Var det gott?”
”Smaka du”
Det är ju aldrig en bra start.
Mycket riktigt så var det något konstigt med köttet, det var lite korning. Smaken var bra men konsistensen antydde att något var fel. Vi matade Jonas med vårt mysterie-kött och vad som sen hände kommer aldrig lämna våra mardrömmar.
”Det smakar lite lever”
*SHOCKU*
Vi har ätit lever, det smutsigaste organet efter otvättad tjocktarm. Varför serverar man sånt? Det är ju sånt man hackar i en hink och använder som haj-bete. Alternativt kastar man det i tunnan med biologisk avfall. Aptiten avtog snabbt efter det och vi var konstigt mätta på ingenting i många timmar.
Idag var det dags igen! Åsa har nu fått guld-medalj i att beställa konstig mat – det var förövrigt hon som valde levern också. Vi var i ikubukuro och hade precis köpt vars en bentobox att ha hemma när vi kände hungern komma över oss. Precis utanför Tokyo Hands fanns det en uppsjö med restaurangar varav en såg lovande ut. På bilden fanns det lite olika pasta sorter och pizza. Pasta kan man ju alltid käka tänkte vi och gick in.
Man kan inte alltid äta pasta upptäckte Åsa. Inte när man beställer in pasta som har småfiskar i sig. Samma modell som man kan köpa som kattmat hemma. Små små fiskar med huvud och allt. De låg där på pastan och stirrade på en. Man kunde riktigt höra hur de pep
”Ät inte mig, jag har fru och barn”
Jag har guldmedalj i att inte beställa konstig mat så jag fick min pizza – det utlovades stark korv, salami och spicy tomatsås. Vad jag fick var pizzadeg med ost. Ibland smakade det lite korv men det var mer undantag än regel.
Som en del vet gillar jag att svettas i tighta små kläder med andra män, lite homoerotisk men det får man tåla. För att främja detta makarbra intresse måste man ju ha tighta tröjor också, så man slipper skrubbsår. Till min förtjusning hittade jag en helt ny sort, som utlovade alla möjliga hi-tech fördeler. Välkommen skins, tröjor för 800kr styck. Mycket billigare men lika mycket ålskinn är under armour. Så nu har jag fem(5) nya fina tröjor att svettas i, de gamla har börjat ta slut.
Om ni ber snällt kanske jag tar på dem och posar för er.
