Godis i japan är speciellt, har man tur innehåller det socker och inte bönor, gräs, torkade fiskar, bläckfiskar, svamp eller annat konstigt.

Idag var det dags att undersöka lite godis, mmmm, godis. Jag har kakat bort alla mina muskler nu, men när jag kommer hem blir det två pass om dagen tills jag är återställd. Men åter till godiset

Vad finns på bilden?

1. Cruncy Chocolate – Något grönt som låssades vara choklad
2. Jätteostbågspinnar, med olika smak
3. Puffgodis med blåbärssmak
4. ”Ärtbågar”
5. Jätteostringar, som pinnarna fast utan pinne och lite mindre
6. Jordnötter med något skal, som de i Japanmixen
7. Tuggummi, standardsmak, mest för att det smakar som man borstat tänderna. Något deras ”tandkräm” inte klarar. Bionium my ass.
8. Cola 500ml i burk, något som bara verkar finnas i Japan.
9. Vatten, för att ta bort förväntad vidrig smak

Det var överlag förvånansvärt gott, förrutom crunky grejset som mest smakade svettigt gammalt ris. Klart vidrigt och således blev det inte heller uppätet. Mest förvånande var nog ärtgodiset, direkt efter att påsen öppnats luktade det allt annat än som något man ville äta – men det var tom rätt gott. Det har lite samma klass som popcorn, smakar inte direkt något men man kan inte sluta äta det förren allt är borta.

Jag glömde nog skriva om vår lyxbio! 3000yen(240kr) per plats, stol man kunde luta, cola i glas och inga skrikiga barn. Himmelriket om man vill titta på bio. Filmen var tom helt ok ( Taamineetaa 4 ), om än med något klicheartat slut.

Premium salong, Taamineetaa 4 ( Terminator 4 för er som inte vill tolka )

I Tokyo har vi ett internet som faktiskt fungerar hela tiden. Det är inte lika snabbt som det i Osaka ( när det ville fungera ) men det fungerar iaf hela tiden.

Som titeln antyder är vi numera i Tokyo har har varit sen i söndags. Som sig bör när man är i Japan har vi ätit yakuniku för i runda slängar 26 000yen (2100kr). Visserligen för oss alla  fyra men det är nog Magnus och Jonas som stått för det mesta av köttet. De andra har ju ätit ris och grejer. Varför äter man ris när det finns kött? Nygrillat dessutom.

Vår mathorisont har ovilligt vidgats och man känner sig onekligen lite smutsig, fastän man duschat flera gånger sen dess. Det var första dagen i Tokyo och vi var alla hungriga och griniga. Dumma som vi var tog vi första bästa hak, som säkert var skitbra om man kan tyda alla krumelurer de kallar skrivspråk. Men, för att hjälpa alla dumma vitingar har de bilder på maten, vilket vanligtvis är mycket bra. Åsa och jag tog samma mat, det såg ut som stekta grönsaker och kött, typ biff-chop-soy. MEN! Redan när Åsa tog första tuggan på köttet såg man att något var fel, dels för att hon såg ut som hon precis hittade en snigel i maten, dels för hon vägrade svara på om det var gott.

”Var det gott?”
”Smaka du”

Det är ju aldrig en bra start.

Mycket riktigt så var det något konstigt med köttet, det var lite korning. Smaken var bra men konsistensen antydde att något var fel. Vi matade Jonas med vårt mysterie-kött och vad som sen hände kommer aldrig lämna våra mardrömmar.

”Det smakar lite lever”

*SHOCKU*

Vi har ätit lever, det smutsigaste organet efter otvättad tjocktarm. Varför serverar man sånt? Det är ju sånt man hackar i en hink och använder som haj-bete. Alternativt kastar man det i tunnan med biologisk avfall. Aptiten avtog snabbt efter det och vi var konstigt mätta på ingenting i många timmar.

Idag var det dags igen! Åsa har nu fått guld-medalj i att beställa konstig mat – det var förövrigt hon som valde levern också. Vi var i ikubukuro och hade precis köpt vars en bentobox att ha hemma när vi kände hungern komma över oss. Precis utanför Tokyo Hands fanns det en uppsjö med restaurangar varav en såg lovande ut. På bilden fanns det lite olika pasta sorter och pizza. Pasta kan man ju alltid käka tänkte vi och gick in.

Man kan inte alltid äta pasta upptäckte Åsa. Inte när man beställer in pasta som har småfiskar i sig. Samma modell som man kan köpa som kattmat hemma. Små små fiskar med huvud och allt. De låg där på pastan och stirrade på en. Man kunde riktigt höra hur de pep

”Ät inte mig, jag har fru och barn”

Jag har guldmedalj i att inte beställa konstig mat så jag fick min pizza – det utlovades stark korv, salami och spicy tomatsås. Vad jag fick var pizzadeg med ost. Ibland smakade det lite korv men det var mer undantag än regel.

Som en del vet gillar jag att svettas i tighta små kläder med andra män, lite homoerotisk men det får man tåla. För att främja detta makarbra intresse måste man ju ha tighta tröjor också, så man slipper skrubbsår. Till min förtjusning hittade jag en helt ny sort, som utlovade alla möjliga hi-tech fördeler. Välkommen skins, tröjor för 800kr styck. Mycket billigare men lika mycket ålskinn är under armour. Så nu har jag fem(5) nya fina tröjor att svettas i, de gamla har börjat ta slut.

Om ni ber snällt kanske jag tar på dem och posar för er.

Idag var dagen D, eller kanske dagen utan N. Det blev varken nudlar till frukost, lunch eller kvällsmat. Vad det däremot blev till lunch var Kobe-biff.

Det var precis så gott som man kunde förvänta sig, kocken stekte det direkt vid bordet, man fick lite olika såser, salt, peppar, senap ( som man ska blanda i soyan tydligen ). Magiskt. Och ”dyrt”. Hela middagen kostade 3700 yen, där ingick sallad, soppa, kött ( 100g ) och efterrätt med kaffe. För er som missade hur mycket kött man fick så var det alltså 100g, 1hg, 0.1kg. Salladen lär inte vara det dyra i den middagen, inte soppan heller. Jag vet att det är felräknat och lite missvisande att säga att kilopriset är 37 000 yen, men det kan inte vara så långt ifrån. 37 000 är ca 2800kr. Dyr kossa. Sa jag att den var god? Sa jag att den smälte i munnen? Inget lämnades heller, han hackade ner fettkanterna och knaperstekte dem som bacon. Det blandades sen ner med lite groddar.

Världens godaste fett.

Kocken var ett Backyard Babies fan och har dessutom sett dem live på Stockholm Syndrome, vilket tydligen är en klubb i Osaka. Det kommer ett idolfoto på honom senare när jag letat upp fotot – som inte ligger på min kamera eftersom jag glömt det där att batterier måste laddas.

Vi hittade såklart på annat under dagen också, men det bleknar mer eller mindre i jämnförelse med biffen. Det blir så trist när man kommer hem til Sverige och man bara kan få tag på trist kött. Fulköttet man köper i deras matbutiker här är hundra gånger godare än ryggbiffen vi köper i delikatessen. Skandal.

Än så länge har vi sett 6 tjocka i Osaka, det är 6 mer än vi sett i Tokyo. Men de skiljer sig en del från Tokyo här, de tränger sig i tunnelbanan t.ex., högst o-japanskt och lite besvärande.

För övrigt kommer det en vakt joggandes om man trycker på larmknappen på toaletterna. Inga namn vem som tryckte på den, men det var inte jag och inte Åsa.

Efter att ha sovit 15h var man någorlunda pigg igen, fast ryggen mår ju inte super efter att ha spenderat all den tiden i en såttig säng.

Dagen började med ett tåg till Osaka Aquarium. Stället med valhajar!

Behöver man säga mer? Ett akvarium med två valhajar + groupies. Coolt. Mindre coolt var att det var ett helt gäng av special-needs barn där, det kommer ett par filmer med fiskar. Under förutsättning att man kan:

• Redigera bort ljudet av den brunstiga älgen som smugit sig in.
• Filmerna inte tar en vecka att tanka upp med vårt internet ala 1998.

Efter att vårt valhajs-manet-special-needs-barn-behov var tilfredsställt upptäckte vi att dagen knappt hade börjat och vi begav oss via tunnelbana till Osaka Castle. Det såg mycket lovande ut med stora murar och mycket växter. Tyvärr fick vi en släng av anti-klimax när vi gick in i slottet bara för att upptäcka att vi lika gärna kunde läst en turistbok om slottet. Interiören såg ut som vilket hus som helst och det enda som antydde till att det var ett slott med anor från 1600-talet ( dock nerbrännt typ 6 gånger ) var den trånga trappan med höga fotsteg.

Fulla av utforskaranda som sanna svenska vikingar gick vi tillbaka mot det köpcenter vi hittade igår. Som sanna turister köpte båda Jonas och Eva kameror, på tiden det tog för dem att bestämma sig hann jag och Åsa utforska restan av köpcentret. Alla 6 våningarna.

Mat måste man ju som bekant ha även på kvällen, och till vår stora glädje var hela översta planet restauranger av olika slag. Yakisoban var riktigt god och det finns tom bildbevis, som utlovat. All lagad mat än så länge har innefattat nudlar, men det är inget medvetet rekordförsök och vi hoppas att det bryts imorgon. Om gudarna vill så kan iaf jag tänka mig en släng av rå fisk med risk.

Bilderna ligger inte riktigt organiserade nu, men ni kan hitta dem på picasa så länge.

http://picasaweb.google.com/asa.kalderstam/Japan2009

Så var vi tillbaka i Japan, landet med de små toaletterna och stora risfälten.

Man vet att man är framme när

• Knäna är strax under öronen när man sitter på dass.
• Toapapper är synonymt med silkespapper.
• Människor försöker bre smör med pinnar.

Det kändes betydligt kortare att resa den här gången. Vips så var man över sibirien och vips så var man framme. På vägen dit var personalen vänlig och informerade att tack vare svin-influensan måste alla lämna en hälsodeklaration. Om man bedömdes som sjuk(?) var det bara att tacka för den fina karantänen de gav en.

Det hade kanske inte känns som ett stort problem om inte vår resa börjat i Malmö med orden:
”Du ser pigg ut”
”Jag är sjuk”

Men med lite kreativ ifyllning av formulären och febernedsättande kommer man tydligen undan det mesta.

Vi har fotat en hel del redan, från våra fina nudlar vi åt som lunch efter att 3 x Kalderstam var nära att äta upp varandra, till naturen på väg mot Osaka, där vi sitter nu. Med ett internet som kännts som hemma runt 1998. Skärmsläckaren gick igång innan wordpress var nere.

Jag glömde skriva det värsta av allt, det var nära att det inte blev något bloggande :O

Som vissa vet är min uppsättning lite spezial och jag hade därmed installerat ett program där jag kunde mappa om höger command till alt. Det stora felet nu var att jag hade glömt att starta om datorn hemma, där jag hade kunnat laga sånt här utan hjärnblödningar. Hur som helst var command alltid nertryckt, vet ni hur svårt det är att skriva när command är nertryckt? Vet ni hur svårt det är att avinstallera grejer som kräver lösenord när man inte kan skriva något?

Det gick att skriva gemener i spotlight, tyvärr har jag ju versaler i mitt lösenord också …

Men, via copy-paste och BBEdit kunde jag markera vad som skulle vara versaler och sen copy-pastea tillbaka i spotlight, markera allt och sen copy-pastea mitt lösenord till rätt ställe.

Datorn var på väg ut från Shinkansen mer än en gång.

Våra bilder kommer att finnas HÄR.

Den 7 juni 2009 drar vi till Japan igen.. =D

Vi stod inte ut längre, det var på tok för varmt och tråkigt. Ja det är roligt med fint väder men det är inte tillräckligt roligt för oss.

Nu sitter vi på ett hotell i Ikebukuro och har precis fått i oss riktig mat, de fyra dagarna på ön har varit nästan matlöst. Nudlar och lite mackor, inget man kan leva på. Vi kunde visserligen ätit på hotellet men i jämnförelse med Tokyo var det mycket dyrt.

En rolig detalj med Ikebukuro är att alla (alla vi har sett iaf) hotell kan hyras per timme ( 3h för ~3000 yen ), undrar varför? De har bra namn också som ”Hotell j girl”, och mycket neon.

Imorgon blir det frukost på cafe, hurra!

Med pruttvarmt menar vi 30+ i luften, 30 i vattnet och en tryckade fuktighet som hade fått en våtbastu att skämmas.

Hela ön är i princip död mellan 10->solnedgång, men alla kvicknar till när den gigantiska sollampan väl slutat grilla alla. Dumma vitingar som vi är trotsar vi sånna lokala förnuftigheter som att hålla sig inomhus när solen är framme. Vi har varit ute varje dag när solen steker som mest och det syns, nacken är härligt grillad, armarna ser ut som jag stal dem  från en inföding och magen som oftast är vit är nu härligt skär.

Tyvärr pratar de inte engelska alls här så när vårt internet gick sönder ( som förövrigt är ett hubbat nät för de som vet vad det innebär ), tog det ca 1.5 timme att få det fixat. Killen som skulle fixa det blev helt förstenad när han inte kunde följa sin laminerade lapp som bara var windows xp. Sen försökte jag rita lite lappar med hur nätet ser ut och vad som fungerade och inte fungerade. Efter mycket om och men kom någon annan snubbe och meckade med sin egen dator och efter mycket bökande och tillslut bugande var allt fixat.

Idag var det dags att ge sig ut på tur igen när vi hittade två seriöst stora spindlar. Det framgår inte av bilden men med benen är de som en Åsahand.

Så var det vår sista dag i Tokyo, bortsett från övernattningen på Narita på vägen hem.

Semestern är inte slut än dock. Vi har en vecka på Ishigaki, där vädret har varit varierat från +25 och sol till +29 och storm. Som tur är har de pool så lite plaskande kommer det bli.

Det blir ingen PS3′a, även om den är billig. Det är bara två spel jag vill spela – Little Big Planet och FF13 – och de är inte släppta än. Det tråkiga med nya konsoller är att man välja mellan fps och fightingspel, medan programmerarna sitter i en cirkel och teknikrunkar för de fina effekterna.

Övrigt vi glömt säga.

• 70 cl whiskey kostar 60kr, vill man ha finare grejer som Jack Daniels kostade det 80kr.
• Det finns sköldpaddor i vallgraven vid imperial palace.
• Yakunikku är galet gott, så vi åt det tre dagar i rad.